The Scarlet Pimpernel

Har varit utan internet i 8 dagar nu. Men det var precis innan, under den underbara tid då man tog internet för givet, som jag upptäckte denna fantastiska musikal. Jag läste på ett forum där någon nämnde filmen Den Röda Nejlikan (baserad på en mycket känd klassiker som jag missat totalt), och jag tyckte att det lät som en film av min smak. Så jag gick ut på TouTube för att söka efter trailern. Jag knappade in "The Scarlet Pimpernel" i sökfältet och tryckte Enter. Som en glad överraskning var det första klipp som kom upp ett uppträdande på the Tony Awards från musikalversionen.

Never hold back your step for a moment

Never doubt that your courage will grow

Hold your head even higher

And into the fire we go

Jag var fast direkt. Into the Fire. Låten påminde min mycket om Do You Hear the People Sing från Les Mis, och det hade varken med musiken eller texten att göra (eller det faktum att de båda utspelar sig under samma tidsperiod), utan i den adrenalinkicken man får av att lyssna på dem. De är båda inspirerande och motiverande låtar som motiverar folket att stå upp och slåss för det de tror på. Det är när jag lyssnar på låtar som dessa som jag känner mig som en av dem, och man fylls med känslan av att man kan klara allt bara man kämpar vidare och inte ger upp!


Jag fick tag i the Original Broadway Cast Recording och jag har suttit vid datorn och lyssnat på denna medans jag spelat Hjärter, Harpan och Kungen (vilket jag precis förstått mig på) i mitt desperata försök att få lite tidsfördriv utan internet. Utifrån Recordingen kan jag säga att detta är en av de bättre musikalerna jag hört på länge. Musiken komposerad av Frank Wildhorn med text av Nan Knighton inehåller intressanta melodier, vackra duetter och låtar man kan lyssna på om och om igen (det är iallafall vad jag har gjort). Musiken är historisk men ändå modern, och det är trevligt att man även kan höra nationaliteterna i musiken.


Douglas Sills, som spelar huvudrollen Percy/The Scarlet Pimpernel, och de övriga i ensambeln gör sina roller riktigt bra. Även om jag bara hört recordingen så kan jag höra deras skådespel i rösterna och kan därigenom se föreställningen framför mig. Att lyssna på en recording innan man ser en musikal är som att läsa en bok innan man ser filmen. Det ger en en egen bild av hur berättelsen spelar ut sig.



When the world is saying not to, by God, you know you've got to march on

Introduction : Overture/Prologue

Jag har funderat ett bra tag nu på att starta en blogg. Men jag har delvis haft det fullt upp, men har även haft problem att ta mig tid att göra det. Nu sitter jag hemma utan internet, utan mycket att göra, så jag har fått slut på ursäkter till att inte göra det längre.

Mitt namn är Sandra och vad den här bloggen kommer ha som tema är min stora kärlek - Musikal Teater! Här kommer jag skriva om mina upplevelser inom denna fantastiska konstform. Musikal Teater har varit mitt största intresse ett bra tag nu, och min preferens ligger i West End (Londons teaterdistrikt), och gärna moderna verk även om jag även älskar klassiker. Jag uppträder själv inte utan är för tillfället endast ett dedicerat fan. En dag hoppas jag att kunna jobba bakom kulisserna på en teater, men vi får se vad framtiden för med sig.

Jag vet inte om det bara är jag, men det känns ofta som att teater inte har en plats i det svenska samhället längre. Som att ett besök på någon av landets teatrar tillhör socioteten och är inte det första man kommer att tänka på att göra när man funderar på att gå ut och ha en trevlig kväll. Jag minns den gången då en bekant till mig frågade vad jag hade som intresse och som eventuell framtidsplan och jag svarade "Musikal Teater". Svaret jag fick av honom var en fråga ifall det fortfarande existerade.

Jag tycker det är tråkigt att teater inte får den platsen den förtjärnar att ha. Film är nog en av orsakerna som får personer att ta sig från teatern till biosalongen. Jag är en stor filmnörd och tycker väldigt mycket om det, men jag måste erkänna att det inte finns mycket som slår att sitta inne i en vacker byggnad och se talangfulla skådespelare uppträda på scenen, med en levande orkester, att få se rekvisitan och ljussättningen, att själv kunna välja vad man vill fokusera på och att se kreaktiviteten flöda på scenen. Det är så levande!

Vad jag vill göra med den här bloggen är att dela mitt största intresse med er och, så gott som jag kan, sprida denna fantastiska kultur vidare. För just nu känner jag mig väldigt ensam om att vara så passionerad när det kommer till teater, och framförallt musikal teater (utan att själv vara inne i branchen då). Finns det fler musikal fantaster som mig där ute? Det hoppas jag, och jag hoppas att ni kommer att tycka om min blogg (Det här är mitt första försök på en publicerad blogg.) och att ni kommer att fortsätta att läsa och sprida den vidare.

God Jul och Gott Nytt År!