Avenue Q

Tog flyget från Göteborg City Airport klockan 10:50 den 19e Januari. Några timmar senare var man ute och drog på stan i London med min goda vän Vicky. Vi hade bestämt att ifall vi hann så skulle vi se Avenue Q samma dag. Vi hann gott och väl, så vi tog oss till Noël Coward Theatre, köpte våra biljetter och gick på "theatre-spotting" tills det var dags att gå tillbaka till teatern.

Det här är inte första gången jag ser Avenue Q. Min femte för att vara exakt. Har sett den tre gånger innan på West End och en gång i Sverige under Riksteaterns turné stopp i Skövde. Avenue Q var den första show jag såg på West End och den kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

För er som inte vet så består Avenue Q av hälften skådespelare och hälften dockor. Det kan låta väldigt skumt för en som inte sett showen tidigare, speciellt då man ser skådespelarna sköta dockorna på scen. Men bara man lyckas få sitt huvud runt det så är detta en show som jag tycker att alla måste se! Den har beskrivits som Sesame Street för vuxna, och även om den innehåller en hel del svordomar, vuxetmatereal och docksex(!) så har den här showen ett riktigt hjärta. Den handlar om att växa upp och acceptera den värld vi lever i.

Om det är så att du vill se den här showen så får du ta och skynda dig då den håller på att stänga jorden över. I Sverige har den redan stängt och turnén är nu över. På West End stänger den, den 28 mars. Är inte säker på hur det är på Broadway och övriga länder den går i.

I alla fall. Vi kom tillbaka till Noël Coward Theatre vid klockan 19 (föreställningen började 19:30), vi köpte oss var sina program och gick och satte oss i Dress Circle baren. Vi ville se så många musikaler som möjligt och för att ha råd med det så försökte vi komma undan så billigt som möjligt med biljetterna. Till Avenue Q bokade vi £10 biljetterna. Jag har haft dessa biljetter tidigare och jag tycker inte att de är så dåliga alls. Noël Coward är en relativt liten teater och vart du än sitter så är du inte mil från scenen. Vi satt på en balkong Stage Left (höger från publikens synvinkel). The ushers (platsvisarna) är oftast mycket trevliga och hjälpsamma och är det så att du har usla biljetter så brukar det oftast vara okej att byta upp dig lite så vidare det inte satt någon annan där (Om du själv ska göra det här försök inte att byta upp dig för mycket! Du har inte betalat för att få sitta på de bästa platsera i teatern och att försöka sätta dig där är bara ohövligt mot de som faktiskt betalat £40 för sina biljetter). Vi lyckades byta upp oss så att vi satt på balkongen, stage left, närmast scenen. Underbara platser om ni frågar mig!

Daniel Boys - Princeton/Rod
Julie Atherton - Kate/Lucy
Mark Goldthorp - Nicky/Trekkie
Joanna Ampil - Christmas Eve
Rachel Jerram - Mrs T
Christopher Fry - Brian
Edward Baruwa - Gary

Jag kan showen näst intill utantill, men vad jag verkligen såg fram emot var att se Julie Atherton. Hon var en av the Original London Cast, men hon slutade med de andra December 2007. Hon kom tillbaka för ungefär en, nästan två nu, månader sedan när Rebecca Lock slutade. Julie är min favorit Kate och hon levde verkligen upp till mina förväntningar. Hon fick mig att gråta av skratt för skämt jag redan hört flera gånger.

Daniel gör en otroligt söt Princeton och den roligaste Rod jag någonsin sett! Han har en otroligt vacker röst och när han sjunger Purpose får det mig alltid att rysa. Hela ensambeln gjorde en riktigt bra föreställning. Den enda jag har ett problem med är Edward som Gary. Jag hade turen att få se Delroy Atkinsons sista föreställning i Avenue Q den 23e Juni 2008 (han hade egentligen slutat en månad tidigare men kom och gjorde en extra föreställning den dagen). Ingen gör en bättre Gary and Delroy! Jag gillar inte riktigt sättet Edward spelar honom på och det känns inte riktigt som om han förstår Garyskämten. Jag tror att han är en för seriös skådespelare (han kom precis från att ha spelat Enjolras i Les Mis) för att spela Gary.

Efter föreställningar brukar jag gå till Stage Door för att få mina program signerade och för att få möjligheten att prata med skådespelarna om föreställningen jag nyss sett. Efter Avenue Q gick vi till Noël Coward Theatre's Stage Door (inte min första gång där) och jag blev mycket smickrad när Daniel kände igen mig och undrade hur jag har haft det sedan sist vi träffades.

Det kommer att bli väldigt tomt när Avenue Q stänger. Det här var troligtvis sista gången jag fick se showen då jag inte ska tillbaka till London förrens slutet av april/början av maj. Men men...

Everything in life is only for now